Trött

Ibland kan man känna sig lite seg och trött. Och ibland kan man känna sig helt slut, som att man uppnått en helt ny nivå av trötthet. Så kände jag idag.

Det har varit en väldigt intensiv period senaste veckorna. Med både dans, jobb och fotografering. Ingen tid för vila. Utan planering får jag inte ens tid för vanliga vardagsgrejer som att handla, städa, tvätta och laga mat. Rätt sjukt egentligen. Allt rullar på. Så mycket som ska hinnas med!

 

Sen vill jag ju prestera bra såklart. Både på jobbet och i skolan. Men mest i skolan och dansen. Man ska komma ihåg alla stegen. Göra allt fullt ut. Tänka på allt hela tiden.

Det tar mycket kraft att vara både så fysiskt och psykiskt aktiv.

 

Nu har vi dessutom skola en del helger också. Idag till exempel hade vi först en föreläsning i ”dansanatomi” i 3h. Väldigt intressant och givande. Men jag var så trött. Och vädret var så otroligt fint idag. Hade hellre haft en lugn dag i solen 😉

 

Sedan repade vi o 2h inför ett stycke  som jag och några andra är med i. En dans som ska visas upp om ett tag. Jag kände verkligen inte för att dansa idag. Hjärnan är trött. Kroppen är trött. Allt är stelt och gör ont. Får mjölksyra av att bara gå upp för en trappa. Skojar inte 😅

Men det är bara att bita ihop. Jag vill ju vara med i detta dansstycket. Är glad och tacksam över att de andra vill ha mig i sin grupp. Jag vill ju dansa. De första dansstegen kändes som en plåga men sedan var jag igång igen och det var kul såklart. Men jag fick verkligen pusha hårt för att det skulle kännas ”kul” igen .

Jag gillar att vara såhär trött och känna träningsvärk. Det betyder att man har kämpat hårt. Men det känns bättre när man vet att man får tid att vila också.

I morgon ska jag till skolan igen. Ska repa 2h på morgonen sen iväg på jobb… ca kl 18.30 kan jag få njuta av söndagskvällen 😉 Ligger i sängen nu och längtar redan tills jag kan gå och lägga mig nästa gång  HAHA 😁👵🏼

 

Det som är skönt att veta är att jag inte är ensam om att vara så här trött. Idag var alla i hela klassen såhär slitna. Vi kämpar alla på varsitt håll. De flesta av oss jobbar dessutom utanför skolan.

 

Livet som dansare är ingen dans på rosor. Och det är definitivt inte gratis …

💗 Jennie

Skrik inte på dom som redan är hårda mot sig själva

Jag börjar få en mer positiv och mildare inställning till våra pedagogik-klasser. Vi pratar och diskuterar ofta om intressanta och viktiga saker.

Idag till exempel efter att en av oss hade lärt ut en övning till resten av klassen började vi diskutera hur vi ska vara som lärare. En del sa ”skrik mer. Var arg på mig om jag gör fel. Jag gillar när läraren är sträng och inte mesig. ” De flesta andra tyckte att ”Nej. Var snäll och vänlig men rätta gärna.”

 

Alla tycker olika om hur en lärare ska vara. Men vår lärare i pedagogik sa något som jag tyckte var väldigt klokt. Hon sa ”Alla är olika. En del behöver att läraren piskar på en så man verkligen jobbar hårt. Men att skrika på de som redan är hårda mot sig själva hjälper inte. De behöver inte höra att de inte kämpar hårt nog. Det säger de till sig själva hela tiden.”

 

Sen sa hon också att det är skillnad på att vara sträng eller att trycka ner någon. Man kan vara sträng och pusha hårt, vara en hård lärare, så länge meningen bakom det är att motivera eleven till att bli bättre. Att växa. Jobba hårdare.

 

Jag håller så mycket med om det hon sa. Och jag kände mig träffad av just det hon sa om att inte vara för hård mot de som redan är väldigt hårda mot sig själva.

 

Dansvärlden är tuff. Det är ett tufft yrke. Utbildningen är tuff. Lärarna är tuffa och det blir ännu svårare när man väl kommer ut i arbetslivet.

Jag kommer träffa på så många olika typer av lärare. Snälla och mindre snälla. De som trycker ner mig och får mig att känna mig värdelös eller de som får mig att växa. Det viktigaste att tänka på tycker jag är att om en lärare trycker ner, så ta inte åt dig på ett personligt plan! Låt inte de hårda orden  gå för djupt in i själen.

 

Jag kommer börja reflektera mer över hur jag tycket om olika lärares sätt att undervisa. Och jag undrar hur jag själv kommer vara den dagen jag själv håller i en klass… 🙂

 

💗 Jennie

Ge alltid 100%, särskilt i detaljerna !

Gårdagen var både  väldigt givande och krävande  i skolan.  Det började ju som sagt med att improvisera ett solo första lektionen.

 

Sista lektionen hade vi en gästlärare. Ska jag vara ärlig fick han mig faktiskt att känna mig (och resten av klassen) som skit. Han sa ”men alltså ni kan ju inte ta in detaljer. Det syns att ni aldrig jobbat hårt innan. Om jag säger ni ska sträcka upp armen till taket så STRÄCK UPP ARMEN TILL TAKET!” Och så fick vi öva på det i ca 40 minuter. Och höra hur kassa vi var på att ta in detaljer och kontrollera våra kroppar. Jag överdriver lite. Men inte mycket. Men det var så det kändes.

På slutet kändes det bättre. Då kändes det som att läraren mer ville pusha oss än att trycka ner oss. Men samtidigt så kändes det som ett välbehövligt slag i ansiktet. Som ett wake up call.

 

För som gästläraren sa så är det i många fall  förmågan att ta in detaljer snabbt det som skiljer de bra dansarna från de sämre. Och ska jag vara ärlig så kände nog både jag och hela klassen att detta är något vi slarvar med. Trots att lärarna tjatar.

 

Detaljer är verkligen min svaghet. Jag suger på det och det stressar mig. Jag är glad bara jag kommer ihåg ordningen på alla steg 😂 Men nu börjar min förmåga att memorera att bli bättre. Så det är dags för mig att ta det till nästa nivå. Jag ska inte sträva bara efter att KUNNA STEGEN. Jag ska även slipa på detaljerna och rörelsekvaliten.

 

Jag har märkt att om jag fokuserar för mycket på detaljerna i början så har jag svårare att memorera stegen. Men snart kan jag förhoppningsvis göra båda delar. Man måste ju börja någonstans 😅

 

Skönt att ”ett slag i ansiktet” kan få en att bli motiverad och inte deppig!

Efter dagens slut var alla i klassen överens om att vi går inte denna dansutbildningen för att bli daltade med. Vi vill ju faktiskt bli pushade för att bli bättre ! Ibland måste man gå den hårda vägen … 😉

 

💗Jennie

Måndags-solo

Idag är det måndag efter en lång och krävande helg. Kände mig väldigt trött och sliten idag när jag kom till skolan. Såg fram emot en mjukstart eftersom första timmen är improvisation. Det brukar vara ett skönt sätt att komma igång med kroppen och jag kände att idag kan jag ställa mig någonstans där bak och smälta in i mängden.

Det blev inte som jag hade tänkt. Läraren gav oss en uppgift.” Alla sätter sig ner med papper och penna. Ni är publiken. En av er ställer er framför de andra. Jag sätter på musiken och så improviserar ni ett solo på en minut.”

Så det gjorde vi. De som tittade på skrev ner feedback och sedan gick vi igenom allas solo en i taget.

 

Både kul, givande och nervöst! Dessutom är jag så imponerad av alla i klassen! Vad vi kan ! Alla dansade så olika och så intressant. Kände mig stolt över alla.

Men det var ju ingen mjukstart direkt där jag kunde stå längst bak och smälta in 😅

 

Insåg dock vilken utveckling jag har gjort. För ett år sedan skulle jag aldrig ställa mig längst fram framför alla och göra et solo. Jag skulle inte vågat och jag tvivlar på att det ens skulle ha sett någorlunda vettigt ut.

 

Nu bara tog jag ett djup andetag. Gick upp och ställde mig. Tog in musiken och dansade vad jag kände. Inte helt utan att känna lite nervositet. Men det var definitivt mer kul än hemskt 😊

 

💗 Jennie