Dansglädjen är tillbaka ! ❤️😃

Nu har jag sommarlov från Iwanson och tillbringar min tid i Stockholm. Kanske inte så mycket till sommarlov skulle många tycka. Mina dagar är väldigt intensiva. Jag jobbar, dansar, jobbar och dansar. Och mellan varven ligger jag och solar på bryggan.

Jag kom hit för snart 2 veckor sedan och sedan dess har jag varit ledig en dag 😅 Jag stiger upp kl 4.30 varje morgon  för att laga och servera frukost till hotellgäster. Jobbar 8 h. Går hem. Badar i havet och däckar i solen en timme, bästa power napen! Sedan åker jag in till Balettakademien och dansar 1.5h.

 

På Balettakademien har de under sommaren olika internationella danslärare varje vecka. Denna veckan dansar jag jazz med Sabrina Philips och det är helt underbart ! Hon sprider sån dansglädje. Istället för att vara arg eller klanka ner på oss när vi gör fel försöker hon hjälpa oss att bli bättre och håller den positiva energin uppe. Jag älskar det ! Det är precis detta jag behöver just nu.

På senaste tiden har dansen känts som någon slags press och stress för mig. Jag har haft prestationsångest. Inte varit alls nöjd med mig själv. Inte lyckats hitta någon frihet eller glädje i dansen.

 

Denna veckan har jag gått på klass 3 gånger för Sabrina och jag har känt hur dansglädjen kommit tillbaka mer och mer och ikväll bara exploderade den. Vi fick dansa en koreografi som var 100% jag och verkligen den typen av dans jag gillar. Jag kände mig helt ett med dansen och känslorna. Och nu efteråt känns mitt hjärta så lätt. Som om att det varit inlåst i en bur ett tag men nu sprack den buren och det känns så bra.

 

Wow ! Vad skönt när man kan känna så här för dansen. Dans är absolut inte alltid kul. Men när det väl är kul då är det VERKLIGEN kul. Och man är glad att man aldrig gav upp när det kändes som tuffast.

 

Nu måste jag verkligen sova. Kl 4.30 ringer ju klockan igen. Och sedan börjar ännu en ”sommarlovsdag”.

 

💗 Jennie

Ett år på Iwanson

Wow. Nu har jag gått ETT HELT ÅR PÅ IWANSON. Jäklar vilket år det har varit !

Jag har verkligen utmanat och utvecklat mig själv. Måste säga att jag är väldigt tacksam och glad för året som gått men det har också varit väldigt tufft och utmanande.

 

Jag flyttade till Tyskland, som jag aldrig hade valt att flytta till om det inte vore för Iwanson. Bara flytten i sig var en utmaning.

Jag hade ångest om nätterna. Tänkte att ”vad håller jag på med?” . 24 år och nu börjar jag på en professionell dansskola. Ska JAG verkligen göra detta?!

Jag kom in på linje 1. Tuffaste linjen på skolan med bästa dansarna. Jag insåg att JÄKLAR vilka duktiga unga dansare det finns. Och kände att jag inte passade in. Fick panik men samtidigt fick jag även motivation till att jobba hårt så jag en dag kan bli så bra som dem.  Hade världens underbaraste klass och fick riktigt fina och goa vänner.

 

Kämpde som tusan inför exam i julas. Övade och svettades som bara den för att komma ikapp de andras nivå. Det räckte ändå inte. Jag blev rekommenderad att byta klass.

 

Det tog mig väldigt hårt. Jag var jätteledsen. Sedan i januari har jag kämpat med mig själv. Jobbat med att acceptera att jag bytte till linje 2. Det är nog först idag jag helt har kunnat acceptera det.

Jag uppträde på Gasteig. Min första riktiga show med Iwanson. På en stor scen. Jag är så nöjd med hela Gasteig upplevelsen.

Och nu de senaste veckorna kämpade jag inför sista exam. Pressade mig hårt. Klarade den. Men fick veta i mina samtal med lärarna att jag måste jobba med mig själv. Att jag blockar mig själv. Att jag har stor potential men det hjälper inte om jag fortsätter blockera mig rent psykiskt som nu. Att jag inte har utvecklats det senaste halvåret.

 

Det var tuffa ord att höra. För jag har verkligen kämpat. Så mycket. Fasen vad jag har pressat mig själv ! Men det handlar inte bara om att kämpa och att pressa sig till det yttersta. Det är något jag verkligen lärt mig.

Lärana tycker kanske att jag inte utvecklats så mycket de senaste månaderna. Men jag måste säga att jag lärt mig mycket om mig själv. Om vem jag är i dansen och hur jag funkar på en professionell dansskola.

 

Utvecklingen kan inte hela tiden gå framåt. Och även om min utveckling kanske stannade upp nu på senaste tiden så lärde jag mig även av det. Och så länge man lär sig något på vägen tycker jag det är ok.

 

Nu är jag riktigt sugen på år 2. Jag ska kämpa men på ett annat sätt. Våga röra mig mer , större. Våga utforska mitt egna rörelsemönster mer. Våga göra fel. Våga synas. Men framför allt ACCEPTERA mig för vem jag är och nivån jag befinner mig på. Inte försöka gömma mig eller tro att jag måste vara någon jag inte är. För inom dansen finns inga genvägar. Och man kan inte gömma sig! Jag måste lära mig allt ifrån grunden för att utvecklats. Jag kan inte hoppa över några steg, bokstavligt talat, haha!

 

Så ja. Det har verkligen varit ett händelserikt år. Med toppar och dalar. Jag har lärt mig så mycket. Särskilt om mig själv som dansare. Jag har varit rätt ledsen i perioder. Men jag har alltid tagit mig upp igen. Och trots allt så vill jag bara säga att jag är så TACKSAM över att få gå på Iwanson. Det är en toppenskola. Jag tror jag är på helt rätt plats. Jag känner så stor kärlek till lärarna och klasskamraterna.

Jag ser verkligen fram emot nästa år. Men nu tänker jag först ta ett välförtjänt sommarlov 😃

 

💗 Jennie

Njuter av lugnet

Den här helgen har verkligen varit välbehövlig och jag har unnat mig vila och ta det lugn. Göra saker jag mår bra av. Inte stressa. Och skönast av allt är nog lugnet jag känner i huvudet. Innan var det tusen tankar som stressat flög fram och tillbaka, mest inför exam, och nu är de borta.

I fredags var jag otroligt trött. Som att all kraft hade gått ur mig. Jag fikade med en kompis på eftermiddagen och på kvällen åt jag hamburgare med två klasskompisar. Vi var alla tre helt slut och helt snurriga i skallen. Den här senaste perioden har verkligen tagit hårt på oss allihop.

Igår var jag på en fotografering. Åkte en liten bit utanför München och kom ut till den bayerska landsbygden. Det var så fint ! Stora, gröna, kulliga fält med solrosor på och så såg man Alperna i bakgrunden. Jag känner en sådan lättnad varje gång jag kommer utanför stan. Cement, grå byggnader och trafik överallt är inget för mig.

Kände inte fotografen sedan innan. Men det blev ett väldigt bra samarbete och jag blev nöjd med bilderna. Har bara fått en av dem en så länge , lägger upp den här 🙂

Idag har jag njutit av det fina vädret. Solade nere vid floden. Nu har jag bara en vecka kvar i skolan och sen har jag också äntligen sommarlov. 

Snacka om att jag längtar ! Och om en vecka åker jag hem till Sverige 😃

💗Jennie

Överlevde Exam!

Jäklar vilken känsloladdad dag. Har inte riktigt kunna sova de senaste nätterna för har varit så taggad/nervös.

Idag vaknade jag och visste direkt vilken dag det var. Kände mig full av energi och tänkte att ÄNTLIGEN ska jag få det överstökat! Såg fram mot uppdansningen med skräckblandad förtjusning. Jag gillar ju föreställningar, så såg det som att jag skulle uppträda i en show.

Dansstegen kan jag i sömnen (tro mig, jag har på riktigt drömt om dem). Så jag tänkte att nu får jag väl passa på att njuta av att jag verkligen kan stegen och dansa med hjärtat.

I det stora hela gick det bra men jäklar vad jag blev nervös till och från. Armen skakade. Benen skakade. Jag tog i allt vad jag kunde. Svettades som bara den. Tappade nästan balansen ibland. Men jag gjorde det. Och det mesta steg tog jag faktiskt med hjärtat. Jag försökte gå helt in i dansen. Och påminde mig själv om att jag älskar detta, och att jag är så tacksam och glad över att få vara på en riktig dansskola.

Efter provet pratade lärarna med varandra i nästan 2 h. Om oss. Vi satt i korridoren och åt choklad och kakor. Väntade nervöst på resultaten.  Glada över att det var över men ändå nervösa. Varje gång en lärare gick förbi blev vi helt tysta. ”Kommer någon åka ut? Vem? Kommer jag åka ut? Vad kommer de säga till mig?”

Sedan var det dags för de enskilda samtalen. Det är ju inte några gulli-gull samtal direkt. Kanske för vissa men långt ifrån för alla. Man får väldigt ärliga kommentarer om hur man ligger till rent dansmässigt.

Sammanfattningsvis måste jag jobba på mitt självförtroende. Jag blockerar mig helt ibland. Min hjärna och psyke fördärvar för min dans. Jag vet inte hur många gånger jag både skrivit och tänkt att jag måste förbättra mitt självförtroende. Jag vet att det hindrar mig i dansen. Men ändå lyckas jag inte med det.

Jag vet inte om ni förstår hur frustrerande det är. Att alla tror på mig. Lärare, elever, vänner, familj… Lärarna säger jag har såååå mycket potential. Men så sätter JAG stopp för mig själv? Vad fan rent ut sagt! Jag vill så mycket så det blir fel.

En lärare sa att hon saknade ”den gamla Jennie”. Hon som var glad. Älskade att dansa. Bjöd på sig själv.  Vågade göra fel.

Nu är jag tydligen bara en stel pinne som sätter för höga krav på mig själv och som börjar tappa dansglädjen. Börjar kanske till och med tappa mig själv?

 

Både nyttigt och jobbigt att få höra. Men mest nyttigt. Mitt nya mål är att vara snällare mot mig själv. Sänka kraven. Acceptera den nivån jag befinner mig på. Känna dansglädjen igen och VÅGA GÖRA FEL. Hur ska jag annars lära mig?

Ska börja ta mig själv på mindre allvar helt enkelt.

”Den gamla Jennie” kommer komma tillbaka. Men ännu starkare och ännu bättre på att göra ”curves”, plies och piruetter än för ett år sedan 😉

 

Fy fasen hörrni. Tvivla aldrig på er själva. Det leder ingen vart.

Men man lär sig av det mesta. Kanske jag har hindrat mig själv i min utveckling senaste tiden. Men skulle dom ha sett mig för bara 2 år sedan skulle de fatta vilken resa jag gjort.  Jag är ändå stolt över att ha kommit såhär långt.

💗 Jennie