Att se andra på scen

Jag älskar att se andra dansa på scen. Både elever och professionella. Jag lär mig så mycket av det. När jag ser något/någon jag gillar så försöker jag tänka varför jag gillar det. Och samma sak med saker som jag inte gillar. Jag tar med mig det jag ser och försöker applicera det på mig själv och tänka : vad ska jag göra för att andra ska tycka om att se mig på scen? Vad ska jag göra och inte göra?

 

Den senaste tiden när jag sett andra dansa på scen har även en annan typ av tanke och oro slagit mig : kommer jag kunna bli bra nog? Är jag på rätt väg? Kommer jag kunna bli en bra dansare på sättet som jag arbetar nu?

 

Jag känner att jag jobbar på bra med dansen. Jag utvecklas. Men jag hade kanske kunnat lägga i ännu en växel? Man kan ju alltid göra mer ! Att göra mer är bra, ända tills det blir för mycket och blir kontraproduktivt…. Det gäller att väga av och veta hur mycket och hur hårt kan jag ta i för att bli bättre.

 

Sedan kommer ett tvivel inom mig som undrar om linje 2 är rätt. Just nu är det absolut det. Nivån är bra för mig. Men på gränsen till för lätt i vissa fall. Jag saknar utmaningen som jag fick i linje 1. Och jag saknar både lärarnas och elevernas attityd där. I linje 1 kände jag mig mer som en blivande dansare. I linje 2 känner jag mig som en dansare, men att andra ser en som en blivande danslärare. Det är inte det jag vill!

 

Vi har inte börjat med någon pedagogik i skolan än. Men när vi gör det är jag rädd att jag kommer känna att jag slösar min tid. Jag vill inte lägga tid på att förklara för andra och lära andra. Jag vill fokusera på mina egna steg och min egen teknik. Bli bra nog att leverera på scen.  Inte bli godkänd i att hålla en lektion för andra.

 

Ibland undrar jag om jag borde söka till linje 1 igen till hösten. Och börja om där? Vi får se vad som händer. Linje 2 kommer ju trots allt bli det jag väljer att göra det till 😊

 

💗Jennie

Dans på scen

Idag hade vi bara två lektioner i skolan. Sedan fick vi ledigt för att kunna åka och titta på en föreställning med dansare från Iwanson.

Föreställningen var på Gasteig. Ett stort kulturcentrum och konserthus här i München med olika stora scener. För ett tag sedan nämnde jag att jag hade tittat på en föreställning på skolan som heter Piece by piece. Danser skapade och dansade av eleverna på Iwanson. De bästa av de danserna får chansen att visa upp sig på Gasteig på deras minsta scen med ca 200 sittplatser.

 

Det finns många tillfällen till att skapa egna danser på skolan och även att stå på scen. Det är kul tycker jag ! Och det gör skoldagarna mer varierade. Ibland har vi vanliga dansklasser med mycket fokus på teknik. I andra perioder går nästan alla dansklasser till att förbereda saker som ska visas upp på scen.

 

Redan nu jobbar vi för fullt inför vår stora föreställning som är i början på maj. Vårt moderna dansnummer kommer vara 7 minuter, så det finns en del att slipa på 😉

På den föreställningen dansar alla elever på skolan stycken som är koreograferade av lärare. Även den showen kommer vara på Gasteig. Men då på den större scenen med plats för 600 i publiken ! Den showen ser jag verkligen fram emot!  😃💃🏼 Det är ju på scen som man visar vad man har svettats och slitit så mycket för i danssalen.

 

💗Jennie

Två helt olika helger

Den här helgen jämfört med min förra har varit som dag och natt. Hela förra helgen var jag sjuk med förkylning, feber och frossa. Jag kunde inte göra annat än att ligga i sängen, må dåligt och tycka synd om mig själv.

Denna helgen har däremot varit väldigt rolig och händelserik!

Igår var jag ute på nya foto-äventyr. En fotograf som jag precis har lärt känna tog med mig på ett spännande event. Vi åkte till ett obebott hus som ska rivas. I det huset hade en konstnär sin utställning och vi fick låna ett rum i huset för en plåtning som innebar att vi skulle kasta mjöl.

Flera av er har säkert sett de typiska svartvita mjölbilderna på dansare? Där vitt mjöl flyger runtomkring dem när de gör sin pose? Det är väldigt fina bilder men de är lite knepiga att göra… Det blir väldigt smutsigt och man får mjöl överallt.

Igår testade vi oss fram, både modellerna och fotografen, för att försöka få till bra sådana bilder. Det var en rolig upplevelse men såå himla kallt då det ju inte fanns någon värme i huset. Varför ska fotograferingar vara så himla kalla?! Jag är trött på att frysa nu!

 

Just igår var jag inte modell, men det kommer komma fler tillfällen för mig. Jag hade nämligen inte så mycket tid på mig för att väl bli ren från allt mjöl eftersom jag på kvällen skulle vidare på annat.

 

Min italienska familj bjöd mig på mat på en helt underbar Afghansk restaurang. Såååå himla gott!!! Och efter det gick vi på dansföreställning  med danskompaniet Ballet of Difference som jag tidigare i år tog en workshop med. Det är en dansgrupp som dansar modern balett och showen var SÅ BRA! Dansarna var i världsklass och jag blev så oerhört inspirerad. Samtidigt som jag fick ångest över att se hur bra de var och tänkte ”kommer jag någonsin kunna bli en professionell dansare”.

 

Idag lyste solen här i München och temperaturen steg äntligen till tio plusgrader och den mesta snön smälte bort.

Jag mötte upp några vänner och åt en supergod och stor brunch.

Efter det var jag på skolan och tränade på lite saker. Nu känner jag mig så redo för en ny vecka.

Det var så skönt att känna solens strålar i ansiktet idag. Jag behövde verkligen den energin. Jag är trött på snö, kyla och en rinnande näsa.

 

Men nu snart tror jag att våren är här 😃

 

💗Jennie