Ett år på Iwanson

Wow. Nu har jag gått ETT HELT ÅR PÅ IWANSON. Jäklar vilket år det har varit !

Jag har verkligen utmanat och utvecklat mig själv. Måste säga att jag är väldigt tacksam och glad för året som gått men det har också varit väldigt tufft och utmanande.

 

Jag flyttade till Tyskland, som jag aldrig hade valt att flytta till om det inte vore för Iwanson. Bara flytten i sig var en utmaning.

Jag hade ångest om nätterna. Tänkte att ”vad håller jag på med?” . 24 år och nu börjar jag på en professionell dansskola. Ska JAG verkligen göra detta?!

Jag kom in på linje 1. Tuffaste linjen på skolan med bästa dansarna. Jag insåg att JÄKLAR vilka duktiga unga dansare det finns. Och kände att jag inte passade in. Fick panik men samtidigt fick jag även motivation till att jobba hårt så jag en dag kan bli så bra som dem.  Hade världens underbaraste klass och fick riktigt fina och goa vänner.

 

Kämpde som tusan inför exam i julas. Övade och svettades som bara den för att komma ikapp de andras nivå. Det räckte ändå inte. Jag blev rekommenderad att byta klass.

 

Det tog mig väldigt hårt. Jag var jätteledsen. Sedan i januari har jag kämpat med mig själv. Jobbat med att acceptera att jag bytte till linje 2. Det är nog först idag jag helt har kunnat acceptera det.

Jag uppträde på Gasteig. Min första riktiga show med Iwanson. På en stor scen. Jag är så nöjd med hela Gasteig upplevelsen.

Och nu de senaste veckorna kämpade jag inför sista exam. Pressade mig hårt. Klarade den. Men fick veta i mina samtal med lärarna att jag måste jobba med mig själv. Att jag blockar mig själv. Att jag har stor potential men det hjälper inte om jag fortsätter blockera mig rent psykiskt som nu. Att jag inte har utvecklats det senaste halvåret.

 

Det var tuffa ord att höra. För jag har verkligen kämpat. Så mycket. Fasen vad jag har pressat mig själv ! Men det handlar inte bara om att kämpa och att pressa sig till det yttersta. Det är något jag verkligen lärt mig.

Lärana tycker kanske att jag inte utvecklats så mycket de senaste månaderna. Men jag måste säga att jag lärt mig mycket om mig själv. Om vem jag är i dansen och hur jag funkar på en professionell dansskola.

 

Utvecklingen kan inte hela tiden gå framåt. Och även om min utveckling kanske stannade upp nu på senaste tiden så lärde jag mig även av det. Och så länge man lär sig något på vägen tycker jag det är ok.

 

Nu är jag riktigt sugen på år 2. Jag ska kämpa men på ett annat sätt. Våga röra mig mer , större. Våga utforska mitt egna rörelsemönster mer. Våga göra fel. Våga synas. Men framför allt ACCEPTERA mig för vem jag är och nivån jag befinner mig på. Inte försöka gömma mig eller tro att jag måste vara någon jag inte är. För inom dansen finns inga genvägar. Och man kan inte gömma sig! Jag måste lära mig allt ifrån grunden för att utvecklats. Jag kan inte hoppa över några steg, bokstavligt talat, haha!

 

Så ja. Det har verkligen varit ett händelserikt år. Med toppar och dalar. Jag har lärt mig så mycket. Särskilt om mig själv som dansare. Jag har varit rätt ledsen i perioder. Men jag har alltid tagit mig upp igen. Och trots allt så vill jag bara säga att jag är så TACKSAM över att få gå på Iwanson. Det är en toppenskola. Jag tror jag är på helt rätt plats. Jag känner så stor kärlek till lärarna och klasskamraterna.

Jag ser verkligen fram emot nästa år. Men nu tänker jag först ta ett välförtjänt sommarlov ?

 

? Jennie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.