Äntligen fredag!

Äntligen fredag! Jag har haft en jättebra vecka i skolan, eller 3 dagar rättare sagt. Men ni förstår inte hur trött och öm min kropp är nu. Såhär ont tror jag inte jag haft under hela tiden på Iwanson. Jag behöver verkligen en vilohelg nu!

Skoldagarna har varit intensiva och annorlunda jämfört med veckorna innan Gasteig. Innan föreställningen kretsade allt om de danser vi skulle visa upp. Det var mycket repetitioner och finslip. Inte så mycket extra fysiskt krävande saker eftersom lärarna ville vi skulle vara i bra form inför showen och orka prestera.

 

Men nu är showen över och jäklar vilket tempo det har varit denna veckan. Det har varit nya steg och kombinationer att ta in så hjärnan har med fått kämpa. Plus att alla lärare verkligen köttat rent fysiskt med oss. Det känns som att vi till exempel gjort 100 situps i varje lektion. Både i balett, modernt och jazz.  Dessutom gick jag på 90 minuter bikramyoga igår vilket också bidrar till de ömma musklerna och för att inte tala om svett. Jag har svettats flera liter de här dagarna och jag skojar inte ens.

 

Jag hade sån träningsvärk inatt så fort jag rörde mig och i morse undrade jag hur jag ens skulle kunna dansa med så stela och ömma muskler. Men jag gjorde det och lärarna körde ett högt tempo med oss idag. Men jag gillade det och jag hade kul!

Idag log jag mycket i skolan och kände mig glad. Jag kom på att jag faktiskt inte alltid gör det. Det kändes skönt att inte vara för seriös och försöka ta lite mer lätt på saker och ting. Ska se om jag lyckas hålla det humöret även nästa vecka 🙂

 

Nu ser jag så mycket fram emot att få sova. God natt 🙂

 

💗 Jennie

 

(Photo: Vreni Arbes)

Välja Iwanson som skola?

Det är en hel del dansare som har hört av sig till mig och frågat om jag kan rekommendera dem att börja på skolan.

Mitt korta svar är : ja. Personligen älskar jag skolan.

Men jag tror det har mycket att göra med hur man är som person om man trivs där eller inte.

Jag vet att det finns många rykten om Iwanson. Innan jag började på skolan hade jag hört mycket negativt om den. Folk pratade om ätstörningar, mathets och konstigt kroppsideal bland eleverna. De sa till mig att lärarna trycker ner eleverna. Att de jobbar med att bryta ner dansarna. Jag fick höra att man måste vara både fysiskt och psykiskt stark för att klara av skolan. Och att man riskerar att åka ut om man inte är bra nog.

 

Dessa saker fick jag höra av bara några fåtal som själva hade gått på skolan. De andra som sade det till mig hade bara hört talas om dessa saker.

 

Detta gjorde att när jag skulle börja på Iwanson var jag väldigt förberedd på alla dessa negativa saker. Jag var nästan rädd för att gå till skolan första dagen och jag hade en mening som ett mantra i huvudet: ”de ska inte få bryta ner mig”. Jag förväntade mig det värsta.

 

Men när jag väl började där var det inte så farligt som alla hade sagt.

 

Jag skulle säga att största skillnaden mot vad jag upplevt i Sverige är disciplinen. Alla respekterar lärarna. Kommer i tid. Gör sitt bästa. Kan stegen dagen efter. Gör sin ”läxa” som dansare. Samtidigt har lärarna väldigt höga krav på oss elever.

 

En annan sak som jag personligen tycker om, även om det ibland också kan vara jobbigt, är att lärarna är ärliga. De säger rakt ut om du gör fel. Många gånger får man visa inför hela klassen vad man gör för fel och de andra får då rätta en. Men detta är inte för att vara elaka som lärarna gör det, inte vad jag upplevt, utan för att vi själva ska lära oss och reflektera över hur man kan göra det rätt. Både för att rätta sig själv och även för att kunna rätta andra.

 

I Sverige upplevde jag lärarna som mesiga jämfört med här. Här säger de rakt ut om det ser ut som skit. I Sverige var de tysta istället och fokuserade mest på det som var bra.

Stämningen mellan eleverna på skolan är bra. Ingen som kollar snett och ingen mathets. Tvärtom uppmuntrar vi varann mycket och uppmuntrar till ett sunt förhållande till mat. Eleverna är verkligen fina mot varandra här.

Jag har aldrig hört en lärare kommentera någons vikt. Men jag har hört att om man går upp mycket i vikt så kan lärarna fråga en varför. I grunden tror jag detta handlar om att de vill att vi ska ha en så hälsosam och stark danskropp som möjligt så vi håller längre 🙂

 

Jag tror heller inte att man riktigt kan bli utkastad från skolan. Skulle man bli det så kommer det åtminstone inte som en chock. Lärarna har en öppen dialog med oss elever och pratar med oss om vad som är bäst för oss och vår utveckling. Sålänge man sköter sig blir man inte utkastad bara sådär. Men man kan bli rekommenderad att byta linje eller att gå om ett år.

När jag blev rekommenderat att byta från linje 1 till 2 blev jag verkligen positivt överraskad av hur mycket lärarna brydde sig och hur mycket kärlek de visade mig. De ville inte straffa mig genom att byta linje , de ville verkligen bara det bästa för mig. Och jag har haft så bra samtal med dem om just detta. Efter de samtalen växte Iwanson som skola ännu mer i mina ögon.

 

En sista sak som för min del skiljer sig från mina upplevelser i Sverige är det tighta schemat. Endast 5-10 minuter paus mellan varje lektion. Och om man går i linje 1 har man 25 min lunch. Linje 2 har ingen paus för mat. Jobbigt i början men nu är jag verkligen van och uppskattar att skoldagarna är så effektiva.

 

Jag tror dock att ett starkt psyke och god fysik är ett krav för att klara av skolan. Det är inte lätt. Du måste vara stark. Men så tror jag det är för alla dansutbildningar, och även sedan i livet som dansare.

Om du är sugen på Iwanson så våga testa ! Det kommer ge dig en utmaning.  Du vet inte helt säkert hur skolan är för dig innan du testat. Jag tycker det är mycket bättre att testa och sen sluta, istället för att gå och ångra sig och tänka ”tänk om…”.

 

Jag har snart gått hela mitt första år på Iwanson. En termin i linje 1 och en termin i linje 2. Om ni har fler frågor så kan jag göra ytterligare ett inlägg. Bara fråga på 🙂

 

Dessutom är München som stad väldigt trevlig. Här finns allt. Och det är så varmt och skönt på våren/sommaren och senhösten. Jag ligger i solen i en park just nu och strax ska jag bege mig vidare mot skolan 😊☀

 

💗Jennie

 

(Photo : Vreni Arbes)

Sommarlovshelgen

Nu är showen och hela helgen över. Det gick så snabbt! Och jag hade så kul. Showen gick kanon för min del, och Lucy vann sin boxningsmatch. Så allt gick som det skulle helt enkelt 😉

Mina föräldrar och vän från Sverige kom i lördags kväll. Jag hade varit iväg hela dagen på genrep och show och när jag kom hem sent på kvällen kändes det helt underbart att få öppna dörren och krama om alla! Som jag hade saknat dem!

Söndagen spenderade jag med att visa runt mina besökare i München. Vi gick runt i solen och åt gott. På kvällen var det föreställning och efter det gick vi ut och åt allihopa tillsammans, både min svenska familj och den italienska familjen som jag bor med här.

Jag är så glad och tacksam för vänner och familj som kom och såg showen. Efter att en show är över känner jag mig alltid ledsen och nere. Och dagarna efter är jag väldigt trött.

Men trots dessa känslor så har det varit helt underbart att ha vänner och familj här. Mina föräldrar och den italienska familjen klickade så bra tillsammans. Det har bjudits på många goa skratt. Vi har ätit mycket god mat, både bayersk och italiensk, och vi har njutit av det otroligt fina väder.

Det känns verkligen som att jag har haft semester i några dagar. Som att jag varit på ett kort sommarlov. Men i morgon är det tillbaka till skolan igen 🙂

💗 Jennie

 

5 Maj. Idag är en speciell dag

Idag är en speciell dag på många sätt.

Som ni vet har jag idag mitt första uppträdande på Gasteig här i München. Det är väldigt stort för mig. Jag är så glad och stolt att jag kommit in på Iwanson och får vara en del av skolan. Idag kommer jag vara en del av Iwansons show.

Det är också en stor dag för en av mina allra närmsta vänner, Lucy Wildheart. Hon har kämpat länge för sin dröm som professionell boxare. Ikväll står hon i ringen på Göta Lejon i Stockholm. Jag vet ingen som kämpar så hårt för att nå sitt mål som Lucy. Hon är en riktig kämpe och hon inspirerar mig och motiverar mig på så många olika sätt. Hon är en av de personer som gör att jag vågar kämpa för och tro på mina drömmar.

 

Både jag och Lucy har fått kämpa hårt för att komma dit vi är idag. Och jag är så glad att vi båda just idag får göra det vi älskar allra mest. Och vad är oddsen att vi gör det på exakt samma dag?

När Lucy går upp i ringen i Stockholm står jag och dansar finalnumret i München. Så håll tummarna för oss båda idag 😀

 

💗Jennie