Veckans dansare – Brian Friedman

Jag älskar att dansa. Men ska jag vara ärlig är jag inte särskilt allmänbildad när det kommer till att känna till andra dansare eller koreografer.

Jag känner mig inte så uppdaterad och det finns det olika anledningar och dåliga ursäkter till. Jag hittar ofta inte tid eller ro till att se klipp på tex youtube och om jag väl börjar se på dansklipp så blir jag så fylld med energi så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag skojar inte. Om jag börjar kolla på dans sent på kvällen kan jag inte somna sen. Det är värre än en koffeinkick för mig 😅 Och ibland är mitt liv så fyllt av dans så jag känner att jag behöver en paus från allt dansrelaterat när jag väl är ledig.

 

MEN, jag vill bli mer allmänbildad och känna till fler dansare. Det finns ju så otroligt många duktiga där ute! Jag tänkte att det kan bli kul både för er och mig att tipsa om en dansare i veckan.  Från olika dansstilar. För även om jag inte har superkoll än, så har jag himla fina och duktiga vänner som tipsar mig hela tiden om helt otroliga dansare.

 

Jag tänkte börja med en kille som jag verkligen fick upp ögonen för bara för några dagar sedan. Han är superkänd.  Pinsamt att jag inte kunnat hans namn innan men sån är jag 😅

Brian Friedman heter han. Amerikans dansare och koreograf.  Har koreograferat för några av de allra största så som Britney Spears och Beyonce. Youtube är fyllt av hans koreografier och även när han själv dansar. Han dansar en väldigt kommersiell stil.

 

Här är ett klipp som jag själv älskade för något år sedan, men jag la inte hans namn på minnet. Det är Brian Friedman som koreograferat och ni ser honom själv dansa i den första gruppen (han med uppdragen huva).

 

Här är det nyaste klippet från en av hans koreografier och jag gillar det verkligen:

 

Här är en av mina personliga favoriter. Har alltid älskat känslan i sången och känslan i dansen är ännu bättre. Denna typen av dansstil älskar jag dessutom <3 Hoppas att jag dansar så här en dag.

Fortsätt söka själva på hans namn så kommer ni få upp massa bra. Det ska jag göra. Ska kolla minst ett nytt klipp om dagen. Det ger mig sån motivation! Snacka om att jag vill ge järnet på jazzlektionerna nu 😉

 

<3 Jennie

 

5 Maj. Idag är en speciell dag

Idag är en speciell dag på många sätt.

Som ni vet har jag idag mitt första uppträdande på Gasteig här i München. Det är väldigt stort för mig. Jag är så glad och stolt att jag kommit in på Iwanson och får vara en del av skolan. Idag kommer jag vara en del av Iwansons show.

Det är också en stor dag för en av mina allra närmsta vänner, Lucy Wildheart. Hon har kämpat länge för sin dröm som professionell boxare. Ikväll står hon i ringen på Göta Lejon i Stockholm. Jag vet ingen som kämpar så hårt för att nå sitt mål som Lucy. Hon är en riktig kämpe och hon inspirerar mig och motiverar mig på så många olika sätt. Hon är en av de personer som gör att jag vågar kämpa för och tro på mina drömmar.

 

Både jag och Lucy har fått kämpa hårt för att komma dit vi är idag. Och jag är så glad att vi båda just idag får göra det vi älskar allra mest. Och vad är oddsen att vi gör det på exakt samma dag?

När Lucy går upp i ringen i Stockholm står jag och dansar finalnumret i München. Så håll tummarna för oss båda idag 😀

 

💗Jennie

 

Mitt liv är MITT

”My life is MINE” säger Tracee Ellis Ross i sitt tal.

Av en ren slump började jag tittade på detta tal på Facebook och jag kunde inte sluta lyssna. Det hon säger är så sant. Så rätt. Så inspirerande. Och så mitt i prick för hur jag känner.

Om ni inte orkar lyssna på hela talet så klicka åtminstone fram till tiden 03.54. Där berättar hon om hur det kändes för henne när hon verkligen insåg att hennes liv är hennes eget. Bokstavligt talat hennes. Ingen annans. Bara hennes.

 

Jag insåg med detta för några år sedan. Jag har väl vetat hela livet att det är mitt liv, men kanske inte helt på ett djupare plan. För om det verkligen är MITT liv. Varför låter jag mig då så styras så mycket av vad alla andra tycker och tänker?

Jag visste vad andra förväntade sig av mig när jag växte upp. Och det kändes fel att inte göra det som förväntades av mig. Särskilt det som mina föräldrar förväntade sig av mig. För vem vill känna att de sviker sina föräldrar?

Förväntningarna på mig innebar att jag skulle gå i skolan, få bra betyg, må bra, påbörja en universitetsutbildning, få ett bra jobb som med stabil inkomst, eget boende och med tiden även skaffa familj och barn. Det är den trygga vägen att gå som jag ser det. Den trygga och rätta vägen som jag förväntas gå. Inte bara från mina föräldrar, utan ifrån nästan alla i min närhet.

Jag förväntas gå den trygga vägen. Kanske är det även den enkla vägen? Men när jag var mitt inne i att göra det som förväntades av mig så stannade jag upp en stund och tänkte efter, tänkte efter på riktigt : är det verkligen detta JAG vill? Är detta rätt väg för mig?

Inte riktigt, insåg jag då. Inte alls egentligen. Det kändes som att jag vaknade upp. Som att jag tog en kalldusch eller som att någon skakade om mig när jag insåg på riktigt att detta är MITT liv och i slutändan är jag den som beslutar över vilken väg jag ska gå. Andra kan tycka och tänka saker om mitt liv, ha åsikter, men det är jag som tar besluten.

Det var så jag bestämde mig för att våga satsa helhjärtat på dansen. Jag ansökte för att göra massa auditions, kom in på en dansskola och pausade min universitetsutbildning.

Jag beslutade mig för att leva mitt eget liv baserat helt på mina egna beslut. Och jag har nog aldrig varit så rädd eller ångestfylld i hela mitt liv.  Jag visste vad jag ville, och jag visste att det jag ville inte skulle accepteras av alla i min närhet.

Att våga leva mitt liv och gå min egen väg är inte lätt alla gånger, men det har gjort mig så mycket starkare.

Aldrig har jag känt mig så rädd och otrygg, men aldrig heller så fri och lycklig.

💗 Jennie

Länk till Tracee Ellis Ross tal:

https://www.glamour.com/story/tracee-ellis-ross-glamour-women-of-the-year-speech-2017