Överlevde Exam!

Jäklar vilken känsloladdad dag. Har inte riktigt kunna sova de senaste nätterna för har varit så taggad/nervös.

Idag vaknade jag och visste direkt vilken dag det var. Kände mig full av energi och tänkte att ÄNTLIGEN ska jag få det överstökat! Såg fram mot uppdansningen med skräckblandad förtjusning. Jag gillar ju föreställningar, så såg det som att jag skulle uppträda i en show.

Dansstegen kan jag i sömnen (tro mig, jag har på riktigt drömt om dem). Så jag tänkte att nu får jag väl passa på att njuta av att jag verkligen kan stegen och dansa med hjärtat.

I det stora hela gick det bra men jäklar vad jag blev nervös till och från. Armen skakade. Benen skakade. Jag tog i allt vad jag kunde. Svettades som bara den. Tappade nästan balansen ibland. Men jag gjorde det. Och det mesta steg tog jag faktiskt med hjärtat. Jag försökte gå helt in i dansen. Och påminde mig själv om att jag älskar detta, och att jag är så tacksam och glad över att få vara på en riktig dansskola.

Efter provet pratade lärarna med varandra i nästan 2 h. Om oss. Vi satt i korridoren och åt choklad och kakor. Väntade nervöst på resultaten.  Glada över att det var över men ändå nervösa. Varje gång en lärare gick förbi blev vi helt tysta. ”Kommer någon åka ut? Vem? Kommer jag åka ut? Vad kommer de säga till mig?”

Sedan var det dags för de enskilda samtalen. Det är ju inte några gulli-gull samtal direkt. Kanske för vissa men långt ifrån för alla. Man får väldigt ärliga kommentarer om hur man ligger till rent dansmässigt.

Sammanfattningsvis måste jag jobba på mitt självförtroende. Jag blockerar mig helt ibland. Min hjärna och psyke fördärvar för min dans. Jag vet inte hur många gånger jag både skrivit och tänkt att jag måste förbättra mitt självförtroende. Jag vet att det hindrar mig i dansen. Men ändå lyckas jag inte med det.

Jag vet inte om ni förstår hur frustrerande det är. Att alla tror på mig. Lärare, elever, vänner, familj… Lärarna säger jag har såååå mycket potential. Men så sätter JAG stopp för mig själv? Vad fan rent ut sagt! Jag vill så mycket så det blir fel.

En lärare sa att hon saknade ”den gamla Jennie”. Hon som var glad. Älskade att dansa. Bjöd på sig själv.  Vågade göra fel.

Nu är jag tydligen bara en stel pinne som sätter för höga krav på mig själv och som börjar tappa dansglädjen. Börjar kanske till och med tappa mig själv?

 

Både nyttigt och jobbigt att få höra. Men mest nyttigt. Mitt nya mål är att vara snällare mot mig själv. Sänka kraven. Acceptera den nivån jag befinner mig på. Känna dansglädjen igen och VÅGA GÖRA FEL. Hur ska jag annars lära mig?

Ska börja ta mig själv på mindre allvar helt enkelt.

”Den gamla Jennie” kommer komma tillbaka. Men ännu starkare och ännu bättre på att göra ”curves”, plies och piruetter än för ett år sedan 😉

 

Fy fasen hörrni. Tvivla aldrig på er själva. Det leder ingen vart.

Men man lär sig av det mesta. Kanske jag har hindrat mig själv i min utveckling senaste tiden. Men skulle dom ha sett mig för bara 2 år sedan skulle de fatta vilken resa jag gjort.  Jag är ändå stolt över att ha kommit såhär långt.

💗 Jennie

Att inspirera andra

Jag älskar att bli inspirerad av andra. En ännu bättre känsla är att känna att själv kunna  inspirera någon.

Det var en av anledningarna till att jag startade min blogg. Jag älskar att skriva och dela med mig och samtidigt ville jag dela med mig lite av min historia och förmedla att ”våga göra det DU vill göra med ditt liv”.  Det tog mig ett bra tag att inse att det bara är jag själv som i slutändan bestämmer hur mitt liv kommer att se ut. Man måste inte vara alla andra till lags hela tiden.

Därför blir jag så otroligt glad när folk berättar för mig att de följer mig på min blogg och instagram och tycker att det jag gör är intressant och inspirerande.

 

Även folk jag inte känner hör av sig till mig. Till exempel hörde en tjej av sig till mig och berättade att hon hade börjat följa mig på min blogg. Hon hade själv en dröm om att bli dansare men eftersom hon redan är över 20 så trodde hon att det var för sent för henne.

 

Efter att ha följt mig ett tag tog hon mod till sig och sökte in till en dansskola. Nu till hösten påbörjar hon sin dansutbildning!

 

Jag blev så glad över att få höra detta. Jag är så otroligt tacksam mot den personen som fick mig att våga gå min helt egna väg och söka till dansskolor. Om jag kan göra samma sak för någon annan är jag verkligen glad.

 

Så, våga lev ditt egna liv och gå din egen väg 😊

 

💗 Jennie

 

 

Trött

Jag överlevde gårdagen! Såklart 😉 men jäklar vilken lång dag det blev. Det är inget jag kan rekommendera.

I normala fall brukar jag resonera som så när det gäller energikrävande saker som jobb eller resa att ”så länge det inte påverkar dansen negativt är det ok”.

Igår var ett undantag från det resonemanget kan man väl säga haha. Det är ju inte bara gårdagen som påverkas. Tröttheten kommer hålla i en dag till eller två. Och då ”förlorar” jag tid till extra träning eller tid för att gå igenom steg eftersom jag är trött plus måste hinna fixa med andra vardagssaker som mat och packa upp… Men med en vilja av stål kommer det gå ändå.

 

Igår hade jag först balett. Det gick bra, helt ok iaf eftersom läraren började ”lugnt” med oss.

Sedan var det dags för modernt vilket också gick helt ok. Det var mest balansen som kändes riktigt dålig och efter ett tag snurrade det i huvudet av alla saker man skulle komma ihåg från innan lovet och alla nya steg man skulle ta in.

 

Dagen avslutades med 2h jazz och jag har nog aldrig känt mig så dålig på diagonalerna när vi gjorde piruetter och jazz walks. Kroppen och musklerna orkade helt ok mycket men det var hjärnan som kändes trött.

Det blev också en väldigt påtaglig känsla att åka direkt från frihetskänslan i Sverige in till alla prestationskrav i skolan i Tyskland. Det är inte bara i skolan man ska prestera och göra bra ifrån sig det gäller  ju även att göra sin läxa utanför skolan, att jobba på de korrektioner man får och komma ihåg steg och så vidare.

 

Jag kom i säng kl 00.30 igår kväll. Hade tänkt stiga upp kl 9 idag men lyckades inte ta mig ur sängen förrän 10.30. Jag behövde verkligen sova!

Veckorna i Stockholm var intensiva. Inte så mycket sömn och eftersom jag var så hög på livet där så kände jag heller inte så stort behov av att sova. Får försöka ta igen sömnen så mycket jag kan denna veckan helt enkelt.

 

Nu väntar en ny lång dansdag! Dags att vakna.

 

💗 Jennie

 

 

Vaknar i Stockholm, frukost i Norge och tillbaka till skolan i München!

Igårkväll gick jag och la mig hemma hos Lucy i Stockholm. Det kändes jättekonstigt att tänka att ”i morgon ska jag till skolan igen. I Tyskland ?!”. Snacka om konstig söndagsångest.

Idag blir en riktig resedag för mig. Flög tidigt från Arlanda, mellanlandade i Norge för att sedan landa i Tyskland kl 12. Sedan börjar jag skolan kl 15.

 

Har aldrig testat att resa så tätt inpå skolstart innan. Så ska bli spännande att se hur det går. Jag steg upp kl 4.30 i morse och ikväll slutar skolan 21.30. Jag lär ju va trött 😉

Men det känns skönt att ha kunnat njuta av Stockholm in i det sista.

 

Har  lite blandade känslor inför att komma tillbaka till Tyskland. Känns tråkigt att lämna Stockholm men samtidigt är jag sugen på att börja dansa och träna igen. Vill utvecklas ännu mer som dansare! Det kommer bli en tuff och intensiv period nu i skolan. Men om 6 veckor är jag tillbaka i Stockholm igen.

Har sovit på planet och sitter nu med en stor kaffe i handen. Jag klarar detta!

 

Ska ge järnet dessa sista 6 veckor i skolan 💪⭐

💗Jennie