Välja Iwanson som skola?

Det är en hel del dansare som har hört av sig till mig och frågat om jag kan rekommendera dem att börja på skolan.

Mitt korta svar är : ja. Personligen älskar jag skolan.

Men jag tror det har mycket att göra med hur man är som person om man trivs där eller inte.

Jag vet att det finns många rykten om Iwanson. Innan jag började på skolan hade jag hört mycket negativt om den. Folk pratade om ätstörningar, mathets och konstigt kroppsideal bland eleverna. De sa till mig att lärarna trycker ner eleverna. Att de jobbar med att bryta ner dansarna. Jag fick höra att man måste vara både fysiskt och psykiskt stark för att klara av skolan. Och att man riskerar att åka ut om man inte är bra nog.

 

Dessa saker fick jag höra av bara några fåtal som själva hade gått på skolan. De andra som sade det till mig hade bara hört talas om dessa saker.

 

Detta gjorde att när jag skulle börja på Iwanson var jag väldigt förberedd på alla dessa negativa saker. Jag var nästan rädd för att gå till skolan första dagen och jag hade en mening som ett mantra i huvudet: ”de ska inte få bryta ner mig”. Jag förväntade mig det värsta.

 

Men när jag väl började där var det inte så farligt som alla hade sagt.

 

Jag skulle säga att största skillnaden mot vad jag upplevt i Sverige är disciplinen. Alla respekterar lärarna. Kommer i tid. Gör sitt bästa. Kan stegen dagen efter. Gör sin ”läxa” som dansare. Samtidigt har lärarna väldigt höga krav på oss elever.

 

En annan sak som jag personligen tycker om, även om det ibland också kan vara jobbigt, är att lärarna är ärliga. De säger rakt ut om du gör fel. Många gånger får man visa inför hela klassen vad man gör för fel och de andra får då rätta en. Men detta är inte för att vara elaka som lärarna gör det, inte vad jag upplevt, utan för att vi själva ska lära oss och reflektera över hur man kan göra det rätt. Både för att rätta sig själv och även för att kunna rätta andra.

 

I Sverige upplevde jag lärarna som mesiga jämfört med här. Här säger de rakt ut om det ser ut som skit. I Sverige var de tysta istället och fokuserade mest på det som var bra.

Stämningen mellan eleverna på skolan är bra. Ingen som kollar snett och ingen mathets. Tvärtom uppmuntrar vi varann mycket och uppmuntrar till ett sunt förhållande till mat. Eleverna är verkligen fina mot varandra här.

Jag har aldrig hört en lärare kommentera någons vikt. Men jag har hört att om man går upp mycket i vikt så kan lärarna fråga en varför. I grunden tror jag detta handlar om att de vill att vi ska ha en så hälsosam och stark danskropp som möjligt så vi håller längre 🙂

 

Jag tror heller inte att man riktigt kan bli utkastad från skolan. Skulle man bli det så kommer det åtminstone inte som en chock. Lärarna har en öppen dialog med oss elever och pratar med oss om vad som är bäst för oss och vår utveckling. Sålänge man sköter sig blir man inte utkastad bara sådär. Men man kan bli rekommenderad att byta linje eller att gå om ett år.

När jag blev rekommenderat att byta från linje 1 till 2 blev jag verkligen positivt överraskad av hur mycket lärarna brydde sig och hur mycket kärlek de visade mig. De ville inte straffa mig genom att byta linje , de ville verkligen bara det bästa för mig. Och jag har haft så bra samtal med dem om just detta. Efter de samtalen växte Iwanson som skola ännu mer i mina ögon.

 

En sista sak som för min del skiljer sig från mina upplevelser i Sverige är det tighta schemat. Endast 5-10 minuter paus mellan varje lektion. Och om man går i linje 1 har man 25 min lunch. Linje 2 har ingen paus för mat. Jobbigt i början men nu är jag verkligen van och uppskattar att skoldagarna är så effektiva.

 

Jag tror dock att ett starkt psyke och god fysik är ett krav för att klara av skolan. Det är inte lätt. Du måste vara stark. Men så tror jag det är för alla dansutbildningar, och även sedan i livet som dansare.

Om du är sugen på Iwanson så våga testa ! Det kommer ge dig en utmaning.  Du vet inte helt säkert hur skolan är för dig innan du testat. Jag tycker det är mycket bättre att testa och sen sluta, istället för att gå och ångra sig och tänka ”tänk om…”.

 

Jag har snart gått hela mitt första år på Iwanson. En termin i linje 1 och en termin i linje 2. Om ni har fler frågor så kan jag göra ytterligare ett inlägg. Bara fråga på 🙂

 

Dessutom är München som stad väldigt trevlig. Här finns allt. Och det är så varmt och skönt på våren/sommaren och senhösten. Jag ligger i solen i en park just nu och strax ska jag bege mig vidare mot skolan 😊☀

 

💗Jennie

 

(Photo : Vreni Arbes)

Tillbaka till verkligheten

Påsklovet är över och jag överlevde de två första dagarna i skolan. Det kändes skönt att få börja med bara 2 dagar och sedan helg igen. Som en mjukstart. Inte för att lektionerna är särskilt ”mjuka” haha. Men ändå …

 

”Tillbaka till verkligheten” är ju vanligt att säga efter att man haft semester eller varit iväg från skola/jobb ett tag. Oftast med en lite negativ klang, som att det är jobbigt att vara tillbaka till verkligheten. Tillbaka till sitt vardagsliv. Som man själv har valt i många fall.

 

Jag tycker ofta det är jobbigt att komma tillbaka till skolan efter lov. Det har jag skrivit om innan. Jag känner ångest för att komma tillbaka. Men varför egentligen?? Jag blir irriterad på mig själv att jag känner så. Jag lever ju för fasen min dröm. Jag går på en DANSSKOLA! Jag borde känna tacksamhet och lycka.

När jag tänker efter så är jag otroligt tacksam och glad över att jag går på en dansskola, såklart. Men samtidigt  så innebär det mycket stress och press. Det är inte bara kul. Det är inte bara att ”dansa lite”. Absolut inte.

Framförallt är det att känna press som jag tycker är jobbigt. Den som sätter störst press på mig är nog jag själv och inte lärarna. Jag verkar vara sådan som person och det är jobbigt ibland.

Dessutom är jag redan 25 år och befinner mig fortfarande i skolan. Jag hade kunnat vara friare, hade kunnat vara färdigutbildad vid detta laget. Men samtidigt så är detta helt mitt eget val. Jag har också valet att sluta precis när jag vill. Så sett är jag ju väldigt fri.

 

När jag tänker på att jag har valet att sluta idag om jag vill. Att jag kan sluta och även få slut på den jobbiga pressen. Då inser jag hur mycket jag faktiskt gillar det jag håller på med. Jag hade saknat detta så otroligt mycket. Det hade känts helt fel att sluta.

 

Så, mitt verklighet är väl inte helt fel ändå 😉 Och idag var en mycket bättre dag än igår för mig i skolan. Jag tar helg med ett leende på läpparna.

 

💗 Jennie

 

Att se andra på scen

Jag älskar att se andra dansa på scen. Både elever och professionella. Jag lär mig så mycket av det. När jag ser något/någon jag gillar så försöker jag tänka varför jag gillar det. Och samma sak med saker som jag inte gillar. Jag tar med mig det jag ser och försöker applicera det på mig själv och tänka : vad ska jag göra för att andra ska tycka om att se mig på scen? Vad ska jag göra och inte göra?

 

Den senaste tiden när jag sett andra dansa på scen har även en annan typ av tanke och oro slagit mig : kommer jag kunna bli bra nog? Är jag på rätt väg? Kommer jag kunna bli en bra dansare på sättet som jag arbetar nu?

 

Jag känner att jag jobbar på bra med dansen. Jag utvecklas. Men jag hade kanske kunnat lägga i ännu en växel? Man kan ju alltid göra mer ! Att göra mer är bra, ända tills det blir för mycket och blir kontraproduktivt…. Det gäller att väga av och veta hur mycket och hur hårt kan jag ta i för att bli bättre.

 

Sedan kommer ett tvivel inom mig som undrar om linje 2 är rätt. Just nu är det absolut det. Nivån är bra för mig. Men på gränsen till för lätt i vissa fall. Jag saknar utmaningen som jag fick i linje 1. Och jag saknar både lärarnas och elevernas attityd där. I linje 1 kände jag mig mer som en blivande dansare. I linje 2 känner jag mig som en dansare, men att andra ser en som en blivande danslärare. Det är inte det jag vill!

 

Vi har inte börjat med någon pedagogik i skolan än. Men när vi gör det är jag rädd att jag kommer känna att jag slösar min tid. Jag vill inte lägga tid på att förklara för andra och lära andra. Jag vill fokusera på mina egna steg och min egen teknik. Bli bra nog att leverera på scen.  Inte bli godkänd i att hålla en lektion för andra.

 

Ibland undrar jag om jag borde söka till linje 1 igen till hösten. Och börja om där? Vi får se vad som händer. Linje 2 kommer ju trots allt bli det jag väljer att göra det till 😊

 

💗Jennie

Första dagen efter lovet

Idag var jag tillbaka i danssalen igen efter en veckas ledighet. Jag känner mig alltid nervös första dansdagen efter att jag varit ledig. Det känns som att jag inte kommer att komma ihåg hur man dansar längre.

 

Jag skojar inte. Innan första dansklassen drar i gång har jag världens ”söndagsångest”. Jag känner mig nästan rädd inför tanken att börja träna så många timmar om dagen igen. Men samtidigt känner jag ju en jättestor lust och längtan efter att börja dansa igen.

 

En vecka utan dans är väl inte så mycket tänker ni. Men jag ska säga er att det märks! Särskilt i baletten! När det gäller balett känner jag att det inte spelar någon roll om jag varit fysiskt aktiv under lovet. Har jag inte dansat balett på några dagar så känner jag mig alltid ringrostig när jag ställer mig vid stången igen. Det är så mycket att tänka på och så många små och olika muskler som ska jobba med exakt precision.  Ett rörelsemönster som man inte använder i vardagslivet. Balett är ju kännt för att ha onaturliga rörelser…

 

Så rörelserna blir inte helt rätt. Och idag kände jag hur mycket fel jag gjorde. Jag kände mig nästan som en nybörjare. Men musklerna kändes starka. Det är iaf något 😉

 

Det tar oftast bara en dag sen är jag tillbaka till mitt gamla vanliga dans-jag igen. Det är helt naturligt. Det tar en dag för kroppen att komma tillbaka till dansen. Jag tror att de flesta dansare känner likadant. Och lärarna är alltid extra förstående första dagen efter ett uppehåll. Då tillåter de till och med att vi står och balanserar på helfot i stället för på tå 😉

 

Dans är verkligen en helt annorlunda träningsform… Man ska vara stark, explosiv, vig, utföra rörelser med exakt teknik och i takt. Samtidigt som man ska förmedla känslor. Det är verkligen krävande. Både för kroppen och hjärnan. Men jag älskar det.

 

Jag överlevde första dagen. Och trots att baletten kändes klumpig så hade jag en riktigt bra dag i skolan. Det känns skönt att vara tillbaka i danssalen igen 🙂

💗Jennie