Första dagen av oktoberfest – jag lär mig Bayerska traditioner

 

Igår kväll innan jag gick och la mig frågade min ”italienska mamma” om jag ville ha äkta Bayersk frukost  nästa morgon.

Idag steg jag upp och bjöds på en jättestor kringla (bretzel) stor som hela tallriken och kokt vit korv (weißerwurst) som man skulle äta med någon söt senap. De frågade om jag ville ha öl till det? Nej tack svarade jag. Riktigt så tysk har jag inte blivit än 😂 kaffe funkar fint fortfarande!

Tydligen är detta en riktigt traditionell frukost här i området som kallas Bayern. På många jobb serverar de denna typiska frukosten på fredagar, inklusive ölen. ”Alkoholfri öl?” tänker ni då. ”Nej vad är det?” skulle nog en tysk frågat. Tyskland är verkligen ölens hemland. Här tar man alla tillfällen i akt att dricka öl verkar det som. Det är lite som vatten eller kanske mjölk i Sverige. ”Vad vill du ha till maten? Vatten eller öl?”

Idag är dessutom första dagen av oktoberfest. En riktig tradition! En stor fest som varar i två veckor. Det är kul att se hur alla går omkring i de typsika kläderna. Killarna i lederhosen, hängsle,skjorta och hatt. Tjejerna i urringad klänning, höga strumpor och blomsterband i håret. Man ser dom överallt. Till och med på tunnelbanan. Mer eller mindre nyktra.

 

Jag gick till Oktoberfest idag bara för att se det. Det var helt sjukt. Som en stor nöjespark, tänkt typ Liseberg med massa människor, de flesta i de traditionella kläderna, och stora ölställen. La upp lite filmer på min timeline på instagram. Jag tänkte skriva mer om oktoberfest en annan gång.  Kanske går jag dit nästa helg. Just nu har jag ju inte riktigt några vänner här som jag kan gå dit med. Känns lite ensamt… Saknar vännerna där hemma <3 Men snart drar skolan igång och då lär jag förhoppningsvis lära känna många nya sköna människor.

 

Bara 2 dagar kvar nu!!

💗 Jennie

 

 

 

 

Gör mig hemmastadd i München. Registrering, kebab och dansskor

Idag blev jag del av München på riktigt. Steg upp tidigt för att bege mig till något som kallas Bürgerbüro (jag skrattar fortfarande mycket åt tyska språket). Dit ska man tydligen gå om man behöver registrera sig för olika saker. De hade varnat mig för långa köer, och ja, när jag kom dit fick jag nummer 253. Numret de hjälpte just då var nr. 100… Blev några timmars väntan men nu kan jag kalla mig en riktig München-bo 😉

Jag och min bror brukar skoja om att det finns mycket Döner Kebab i Tyskland. Och ja, här luktar kebab överallt kan jag säga! Skojar inte. Finns det en tunnelbanestation kan man räkna med minst ett kebabställe precis intill. Lika obligatoriskt som Pressbyrån vid tunnelbanestationerna i Stockholm tydligen… Så idag var jag ju bara tvungen att testa en Kebabrulle. 5 euro, fylld med kött, grönsaker och en tysk touch av yoghurtsås med dill och lite surkål till det. Var faktiskt gott, haha.

I eftermiddag tog jag cykeln till en dansstudio som ligger här i området. En balettlärare från Iwanson har sin dansbutik där så jag passade på att åka dit och köpa jazz- och balettskor av henne. Vi har fått en lista från Iwanson med vilka typer av kläder vi ska ha på oss för de olika dansstilarna, så det är bäst att jag sköter mig. Kul att även få träffa en av lärarna.

 

Nu är det bara 3 dagar kvar till skolstart. Längtar så!

💗 Jennie

 

 

Framme i München. Nytt land, ny stad, nya vanor

Sådärja. Efter ca 16 timmars tågresa tog jag mig hela vägen till München. Jag kom alltså fram i tisdags strax innan tolvtiden på natten. Ni som följde mig på  Instagram och såg min insta-story vet ju hur jag hade det mer eller mindre 😉 Jag tycker det var så fint att få ha sett stora delar av både Danmark och Tyskland susa förbi utanför tågrutan. Roligare och skönare än flyg om ni frågar mig!

Här i München hyr jag ett rum hos en italiensk familj som består av en pratglad mamma, en skojig pappa och en 15-årig dotter. De har en son på 18 år som också är dansare. Han har nu flyttat utomlands för att gå på en dansskola, så då hyr jag hans rum. Har hela ovanvåningen för mig själv. Det känns kul att ta över rummet från en annan dansare!

Familjen är så snäll och välkomnande, verkligen. Jag känner mig redan som en del av familjen! Dessutom känns det kul att det är en italiensk familj. Jag känner mig själv mer närmare den sydländska och italienska kulturen och sättet att vara. Jag älskar varma och öppna människor och det känns som det är typiskt för italienare. Det känns faktiskt som att jag kommit in i en sådan italiensk familj som man ser på film. Deras hus verkar alltid stå öppet för nära och kära. Huset ligger i ett villakvarter och pappan berättade för mig vilka underbara grannar de har. Jag frågade: ”Jaha, pratar ni med era grannar? Det är inte så vanligt i Sverige”. Hans svar: ”Ja det gör vi. Men vi är italienare. Vi pratar med dem oavsett om de vill eller inte!”

Och som äkta italienare så äter de mycket pasta… Har ätit 3 måltider med dem och alla 3 har innehållit pasta i olika former, haha! Normalt sett brukar jag undvika pasta, men nu när jag är ny här så vill jag passa på att testa nya maträtter och äta det som bjuds på. Det blir ju även en social grej att sitta ner tillsammans och äta. Jag ser dessa dagar innan skolan börjar som mina fuskdagar. Sedan får jag börja bli nyttig igen 😉

Det är svårt att hålla sig till sina gamla vanor när man byter land så här har jag märkt. Särskilt om man flyttar ihop med andra. Maten i affären är annorlunda, dygnsrytmen är inte den samma och jag hittar knappt vart jag ska. Det är svårt att äta bra och träna direkt. Men visst, jag har ju bara varit här i 2 dagar, så det är ingen panik antar jag. Känner bara en extra press nu eftersom jag verkligen vill vara fit for fight innan skolstart.

En vana som jag dock lyckats behålla är frukosten som blev så typisk för mig och min underbara vän Lucy som jag bodde med i Stockholm: omelett och svart kaffe till det. Det var alltid vårt sätt att kickstarta dagen på och vi har ofta skrattat åt (och andra har skrattat åt oss) hur mycket ägg vi konsumerar.

I morse tittade den italienska mamman storögt på mig och sa: ”Oj, 3 ägg?! Jag brukar äta 1 ägg i veckan”. Haha, hon skulle bara veta tänkte jag…

Så, här i mitt nya hem pratar vi och umgås mycket. De förklarar allt för mig, in i minsta detalj och gärna flera gånger om. Det är en salig blandning av både tyska, engelska och italienska. Ibland även lite svenska. Tyskan går för min del helt ok. Jag förstår mycket tack vare att jag hört mycket tyska som liten. Att prata är dock svårare för mig. Jag är så glad och tacksam att undervisningen på dansskolan kommer att ske på engelska.

Nu ska jag fortsätta vara social här hemma. Vädret är regnigt och kallt så jag planerar att stanna inomhus. Så här lugnt som jag tar det nu har jag inte gjort på hela året… Jag ser det som påtvingad, och säkert nödvändig, vila.

💗 Jennie

Hösten är här och jag packar en ny väska. Dags för nya äventyr

För snart 5 år sedan köpte jag en backpacking-väska. Jag kände att det var dags för mig för att bege mig ut på äventyr. Jag reste till Sydamerika där jag backpackade i 5 månader.

Sedan dess har jag packat väskan många gånger och gett mig ut på flera äventyr. Lite som en flyttfågel har jag rest iväg lagom till hösten kommer. Hösten för 4 år sedan begav jag mig till Chile där jag stannade i nästan ett helt år. Hösten efter det gick packningen till Lund. Hösten för ett år sedan packade jag väskan och satte mig på tåget till Stockholm där jag stannade ett år.

Nu har jag återigen packat väskan. Det är höst och jag känner mig förväntansfull. Något händer med mig när jag känner att sommaren tar slut och höstvindarna blåser in. Det är dags att röra på sig. Dags för förändring. Dags för nya äventyr.

Denna gången går resan till Tyskland. Idag tar jag tåget till München och om en vecka börjar jag på dansskolan Iwanson där borta.

Det kommer alla gånger att bli ett äventyr. Jag är så glad och tacksam för att jag får möjligheten att leva min dröm.

Väskorna jag packar väger mycket men det jag tar med mig tillbaka från varje äventyr väger ännu tyngre. Det som jag bär med mig i den emotionella och psykiska ryggsäcken. Det jag tar med mig hem i mitt hjärta. Jag har lärt mig så otroligt mycket av mina äventyr och träffat på så många fantastiska människor på vägen.

Jag vill passa på att tacka för all kärlek som ni så många visat mig. Det betyder allt.

Nu reser jag iväg och lämnar många nära och kära. Det är lika jobbigt varje gång. Det känns i hjärtat. Men varje gång jag reser i väg kommer jag alltid hem igen , förr eller senare, och förhoppningsvis ännu mer fylld av upplevelser och kärlek.

 

Det ska bli spännande att se vad detta äventyr har att erbjuda. Förhoppningvis kommer jag hem med en ännu mer fullproppad väska.

 

💗 Jennie