Fantastisk helg i Österrike och Alperna

I Lördags morse tog jag och min italienska familj bilen till Österrike. Ca 2h tog det och sedan var vi framme i Alperna. Vägen dit var så otroligt fin och hela helgen har varit helt sagolikt fin. Med bilen passerade vi lantställen med fina hus, stora åkrar med betande kor på och så såg man bergen i bakgrunden. Löven på träden var höstfärgade och sjöarna vi passerade var blågröna.

Väl framme i Österrike mötte vi upp flera vänner till min italienska familj och sammanlagt var vi en grupp på nästan 20 personer. Vi tog liften upp till bergen och sedan spenderade vi hela lördagen och halva söndagen där uppe på nästan 2000 m höjd.

På lördagen vandrade vi i solsken och njöt av den fina utsikten och naturen. Några i sällskapet klättrade även i bergen. Jag hade också med mig klätterutrustning, de hade sagt till mig att ”Jaaaadå, det är ingen fara. Det är inte svårt. Det kommer du klara”. Jag litade på dem tills vi väl var framme vid bergsväggen som gick lodrätt uppåt. Jag har aldrig någonsin klättrat innan, inte ens inomhus, och har aldrig ens sett en klätterutrustning innan. Mannen i sällskapet som var mest erfaren såg tvekan i min blick och sa ”Alltså, du kommer ju skada dig om du ramlar, men du kommer inte dö”. Samtidigt så tappade en i sällskapet hjälmen som han höll i. Vi såg alla hur den började rulla ner längs backen och sedan bara försvann bakom ett stup. Då tänkte jag att ”Aldrig i livet att jag gör detta, jag vill gärna överleva så jag kan fortsätta dansa” haha!

 

Så det slutade med att jag lånade ut min klätterutrustning till en annan, och själv nöjde jag mig med att vandra och njuta av både utsikten och solen. Klättringen väntar jag med tills framtiden någon gång… Normalt sett gillar jag äventyr. Men även jag har en gräns 😉

Kvällen och natten spenderade vi i en ”hütte”. Ett slags vandrarhem med restaurang, fantastisk utsikt och sovrum för flera personer. Vi hade väldigt mysigt alla tillsammans. Åt och drack goda och typiska Österikiska/Tyska saker, pratade och på natten gick jag och några till ut för att se på stjärnorna.

 

I morse vaknade vi upp av att landskapet utanför var vitt och det snöade. Vi åt god frukost inomhus i värmen och sedan gick vi ut på en mindre vandringstur i kylan. När vi satt inomhus och tittade ut på snön fick jag verkligen en hemlängtan hem till Sverige och familjen. Det kändes som svensk jul…

Nu är jag tillbaka till München igen. Trött men väldigt nöjd och glad. Nu väntar ännu en intensiv dansvecka och sedan har jag en veckas höstlov!

 

? Jennie

 

 

 

”Your arm was good, the rest is shit”

Rubriken är ett citat från dagen i skolan. En klasskompis postade det på facebook som dagens citat från en lärare. Sådana här kommentarer är vardagsmat för mig och mina klasskompisar. Vi lär oss den hårda skolan. Gör vi fel så får vi veta det, hela klassen får veta det. Vi får visa inför hela klassen vad vi gör fel.

Låter kanske som en mardröm för vissa, men jag måste säga att jag lär mig otroligt mycket på Iwanson! I Sverige var det sällan någon sa till mig när jag gjorde fel och aldrig var det någon som sa att det jag gör ser för jävligt ut. Men hur ska jag då veta om jag verkligen gör rätt eller fel? Att få veta hur det jag gör verkligen ser ut får mig att känna en viss trygghet.

Visst, det är inte alltid kul med sådana här kommentarer. Jag försöker allt jag kan. Tro mig, fy fan vad jag försöker! Böjer på benen, tar stora kliv, hoppar upp snabbt, håller takten, hänger i luften, ut med armarna… Men så glömmer jag titta åt sidan, slappna av i nacken, öppna upp bröstkorgen, foten skulle korsa bakom och inte framför… Och slutresultaten ser ut som skit får man höra, för det är inte så det ska vara. Vad är det vi inte fattar? kan lärarna många gånger undra. Dom har ju sagt flera gånger hur det ska vara. Ändå gör vi fel. Ändå ser det ut som skit.

Vi kämpar och försöker så att svetten lackar. Om ni bara visste hur vi kämpar… En del gör fel, andra gör nästan rätt, några få gör helt rätt. Men lyckan när man äntligen gör rätt och får höra det, och när man känner att man gör rätt. Den lyckan är obetalbar.

 

Här tror jag verkligen på lärarna när de ger mig beröm. Säger de något positivt menar de det verkligen. Det negativa tar jag åt mig men på ett konstruktivt sätt. Jag tar åt mig så att jag kan försöka igen att göra rätt, men inte så mycket att jag känner mig ledsen och känner mig värdelös. Det gäller att vara stark, både i kropp och psyke.

Lärarna vill ju dessutom vårt bästa. Och jag måste tillägga att jag inte upplever någon av lärarna som elaka. De är ärliga, helt klart. De pekar ut våra fel och brister, men oftast med en glimt i ögat.

Det mesta ser kanske ut som skit nu, men förhoppningsvis har det ordnat till sig om tre år 😉 Jag kommer i alla fall fortsätta kämpa!

 

? Jennie

 

Söndag, sol och surf !

Har haft en otroligt skön dag utomhus i det fina vädret idag. Strax innan jag flyttade till München fick jag reda på att man kan surfa på floden här och att där finns surfare alla dagar på året. Idag var första dagen jag åkte dit för att kolla.

Det var så häftigt att se hur surfarna, en efter en, hoppade i vattnet på sin bräda för att surfa på en våg som bildas i floden. Mitt inne stan och massor av människor som tittade på. Jag kände mig så glad över att få se folk surfa. Har verkligen saknat surfen i mitt liv på sistone.

Denna våg är dock inget för mig än så länge. Kanske någon gång i framtiden… jag hade älskat att kunna ha den kontrollen som krävs för att kunna surfa denna våg. Just nu har jag dock lovat mig själv att inte ta några risker i andra sporter. Är det någon ”sport” jag ska skada mig i nu så är det dans…

Stället där surfarna håller till heter Eisbach Welle och ligger i början av en stor park som heter Englisher Garten. Floden rinner genom parken och det finns stora gräsområden. Idag var där fullt med folk som satt och solade, drack öl, spelade musik och en del till och med badade i floden. Ett perfekt ställe för söndagsstängt en solig och varm dag som denna.

 

Jag hoppas jag kan tillbringa mer tid i den parken innan vintern kommer. Just nu är det mitt absoluta favoritställe här i München. Jag mår som bäst när jag får vara nära vattnet.

 

?Jennie

 

Lördag, solsken och danshistoria

Det är superfint väder här i München nu. 22 grader och klarblå himmel hela helgen. Svensken i mig jublar! Kanske inte är superförälskad i staden än, men det är helt klart en fördel att bo såhär långt söderut i Europa.

Idag kunde man lätt sitta ute och sola. Tyvärr hade vi en 3.5 timmars lång föreläsning på skolan mitt på dagen idag fram till kl 18. Danshistoria om balett. Kunde ha varit intressant. Jag gick dit och var positiv. Jag har aldrig lärt mig något om dansens historia innan och tänkte det kunde vara intressant. Men tyvärr var föreläsningen en besvikelse och det kändes som otroligt mycket slöseri med tid. Alla satt och längtade ut till det fina vädret…

Dagen avslutades dock mycket bra med supergoda hamburgare tillsammans med en fin klasskamrat. God mat, god dricka och gott sällskap, dessutom kunde vi till och med sitta på uteserveringen på kvällen utan att frysa. Vad mer kan man begära? ?☀️

?Jennie